Inflygning mot New York

Bevs son Brad och hans fru

Mor, far, jag och Bev framför hotellet i Eagan

The American dream

Vy av New York, Empire state Building



Vi är framme! Startade med en natt på Rest & fly på Arlanda, dåligt med sömn för alla utom Håkan förstås. Sedan påbörjades resan - och snart nog märkte vi på att det var till USA vår resa gick, redan vid incheckning på Arlanda kom tusen frågor -"vem har packat era väskor, har ni haft uppsikt på den, vart har den varit de sista dagarna, NÄR packade ni väskan?" ...
Nåja, vi svarade snällt på allt och efter viss väntan, flygresan till NY, lång väntan igen och vidare till Minneapolis så var klockan vid midnatt (svensk tid) när vi hämtade ut hyrbilen på Lindbergsterminalen.
Här var hon bara ca 17.00
En fläskig GMC suv, Håkan placerades vid ratten och den inhyrda GPSen (som vi döpte till Sally, det framkommer senare varför...) hade snart förtjänat sitt syfte. Utan den hade vi inte hittat till hotellet de första timmarna, det kan vi nog intyga alla fyra!



Snart kom vi till hotellet i Eagan och där väntade Bev. Vi bytte presenter med varandra och redan där slog jag på reserven - trött som få och taskiga blodsockervärden. Men bara å bita ihop och stå ut några timmar till. Strax därefter kom Bevs son Brad och hans fru. Här praktiserades vår engelska på högsta nivån.

Kl 21.00 (eller så kan man påstå att våra kroppar trodde det var 04.00 på morgonen drog vi på något som liknade MC Donalds. En timme senare slockande man direkt.

När vi vaknade igen (några timmar senare) sov amerikanarna fortarande sött...jetlag :)

Tyvärr har pojkarna problem därhemma, säkringarna går en efter en. Vi har ju elektriker där hemma om dagarna som ska göra sitt jobb i det nya garaget, de verkar inte ha full koll, morr!!