Vår resa till Minnesota, USA

2008-12-13T08:51:00.012Z

Hela ligan!

Färgglada frukostflingor i frigolitförpackningar!

Morsan inspekterar motorn

Pappa och Håkan tittar på utsikten över Duluth

Olofs täkter i Evansville

Vi tittar på kort från stugbygget, Blaxås och familjen

Den gamla järnvägsstation i Alexandria, hit kom Bröderna Olsson med tåget från NY Här bor Brad & Mary

2008-10-28T20:28:00.006Z

Nu har vi varit hemma i drygt en månad - har insett att det är få förunnat att fått sett och upplevt en resa som vår. Tack vare vår amerikanska familj har vi nästan blivit behandlade som kungligheter - de förhandlade till sig allt från bättre bord, - priser, - rum, -standard och service.
Vi har sett saker som vi aldrig tänkt på, hittat till eller känt historian om varför.

Tusen tack till ALLA - till Håkan som charmade hela släktgrenen over there OCH naturligtvis till mamma och pappa som vi kan dela alla fina minnen med!

Den här resan syfte var att knyta kontakt med våra släktingar på andra sidan men kanske främst att se och få en liten inblick hur min pappas farfar och hans bröder levde sina liv i Amerika för hundra år sedan. Lite ledsamt att vi inte ägnade fler dagar på resans mål - Evansville.
Jag har också insett att världen är liten och mindre än man tror, det finns "forsa-saker" hemma hos var och varannan släkting där precis som vi har "amerikanska" grejjor som bröderna Olsson tog med sig hem. Världen "krymper" för varje generation, dels så utvecklar vi språket mellan varandra och även tekniken med hur vi transporterar oss fram och tillbaka .
Bla så står det att läsa i Eriks dagbok om sin hemresa tillbaka till Forsa, den tog totalt 17 dagar - för oss tog det ca 20 timmar (inklusive all väntan på flygplatser och tågstation)
Det är skillnad det!

Synd att vi inte gjorde den här resan tidigare, före -92 innan Anders dog. Men det är ju meningen med allt, så även detta.´
Ju fler veckor som passerar så hamnar ytterligare en resa till Minnesota längre och längre ner på prio-listan, det blir vardag här hemma också med allt som ska göras.
Men någongång far vi igen!

2008-09-13T19:12:00.004+01:00

Good morning Sweden!

Lång resa hem -fredagmorgon från hotellet mot Lindbergsterminalen i Minneapolis, vidare till NY och ankom till sist Arlanda. Med god marginal kom vi på tåget och på lördagsförmiddagen kl 11.00 klev vi av på perrongen i Glada Hudik.

Borta bra men hemma bäst, som alltid!

2008-09-12T10:37:00.008+01:00

En VÄLDIGT massa skor...

Här skulle grabbarna varit med !

Bev skriver på MSN med Nisse

Vi har återlämnat hyrbilen, tyvärr Håkan...

Fika på IKEA

Dag 10

Vår sista dag i Minnesota!
Vi bjöd med oss Bev på dagens sista runda, vi var bla på IKEA, inte för att handla utan bara för kul.

Det ser precis ut som hemma och priserna är ungefär detsamma, vi både fikade och tog en lunch i deras restaurang - svenska köttbullar förstås :)

Vi lämnade tillbaka hyrbilen på flygplatsen, Håkan fick lite separationsångest, men den var var ju faktiskt

inte våran.

Tyvärr glömde Bev sin kamera under ett av sätena, hon gjorde en kraftansträngning via telefon från vårat hotell och de skulle kolla och återkomma OM den hittades (så här i efterhand så gick det bra).

Vi tog farväl av våra nya vänner och det var lättare sagt än gjort - de har blivit SÅ speciella och de känns som vi känt varandra sedan länge... Vi hoppas att det här var början på en livslång relation.

Vi kommer tillbaka!

Kvällen led mot sitt slut och vi gled in på Green Mills på middag. Brad och Mary kom och gjorde oss sällskap. Mamma och jag fick en jättefin kalender och en bok om immigranterna. Tänk att alla är så snälla!

2008-09-12T10:31:00.004+01:00

Dag 9

Tillbaka på "Mallen", vi gjorde ett besök i deras inomhus akvarium och fick se båda hajar, pirajor och andra farliga fiskar. Vi gjorde en liten tur med bilen runt Eagan och handlade likör och vin inför kvällens kortspel.

2008-09-11T12:03:00.003+01:00

Anders/Andrews namnteckning i locket

Brad har Andrews gamla amerika-koffert

Resan har varit givande och vi har sett och upplevt himla mycket, har insett att världen är faktiskt inte så stor ändå. Vi svenskar "står högt i kurs" jämförelsevis mot många andra. Minnesota-invånarna är gästvänliga, otroligt trevliga och artiga. ALLA man möter ler och säger hej, i affärer och på hotell och restauranger. Däremot är det inget hysch hysch på deras egna åsikter och VAD de ogillar . tex vissa religioner, folkslag, hur folk agerar etc. Det kommenteras!

I vårat sällskap hyllas McCain och Obama kritiseras. Men vi pratar helst inte politik, de har frågat vad vi tycker om Bosh - men eftersom de hyllar sina presidenter som gudar ligger vi lågt...

De är duktiga på att hylla sitt land och sin flagga, de är stolta för vad de visar upp - något som vi borde ta efter. De imponeras över vårat kulturarv i Sverige, våra gamla ärvda ting från flera hundra år tillbaka, sådant som vi har på logar och vindar - det visas upp här som skatter.

Vi har verkligen blivit mottagna som royalties :)

Vi har shoppat och ätit gott, dollarn stiger men vi har hittills bara gjort fynd. Bensinen kostar bara 6 kr/litern så det är bilens förlovade land. Till frukost serveras våfflor m sirap, beagles och jucie, inget pålägg. Kaffet är ljust som te men det finns särskilda cafe-kedjor såsom Starbucks, att rekommendera!

Märken som grabbarna därhemma gillar på både kläder och skor finns här för mindre än halva priset, vanligt mode för oss vuxna är lite svårare att få tag på. De klär sig själva lite dåligt, de har liksom fastnat i slutet på 70-talet eller något liknande....

Nä nu är det dax att kliva upp, klockan är snart 6 på morgonen (har fortfarande lite svårt att anpassa mej efter den amerikanska tiden, blodsockret är kasst men jag får justera det när jag kommer hem till Svedala igen.)

Sköt om Er där hemma, usch nu börjar jag längta hem oxå - det har jag inte gjort på hela tiden!Kramiz !!

2008-09-11T00:25:00.001+01:00

Bakad potatis för EN person!

Grattis på Födelsedagen!

Svenska Institutet

I "kaffestugan" på Sv. Institutet

Där tog vi en slät kopp svenskt kaffe!

Man förväntar sig att det skall rassla ut en cowbow med hölstret på höften....

Bevs alla barnbarn

Hemma hos Bev & Don

Dag 8

Nu känns det faktiskt att vi är i slutet på resan, vi har tagit oss igenom alla delmål och våra sista dagar spenderas i Minneapolis.

Kl halv 11 rullade vi in på Marmik Circle till Bev & Don. De bodde så himla fint! Vi blev bjudna på lunch

(lite komiskt är att man dricker kaffe FÖRE maten här. )

Bev och Don framför sitt hus på Marmik Circle

Vi stuvade in oss i vår kärra och fick en guidad tur till Missisippifloden. Så precis så kom det en pråm som dockade in i slussarna.

Bev och jag från utsiktsplats där Missisippifloden går ihop med St Croix floden

Vid Missisippifloden!

Så for vi fort vidare, pressat schema men vi hann dock till Svenska Institutet inan de stängde .

Vi var inte så imponerade av det. Men ändock.

Våra vänner hade bokat plats på Jensens restaurang, ett flott ställe, tyvärr var vi inte så hungriga och om ni ser ovan bild på den bakade potatisen- ja, den var till EN person - då förstår ni hur man kände sig när maten serverades - proppmätt!

2008-09-09T11:14:00.001+01:00

En paus i shoppandet!

En nöjespark mitt i gallerian

Här finns över 500 butiker och ett nöjesfält !

Amerikas näst största Galleria

Fläskiga bilar överallt

Vårat hotell i Eagan

Dag 7

På vårat hotell har man ingen vidare frukost. 3 av 4 saknar de amerikanska våfflorna och all sirap men efter ett par beagles och en tallrik färgglada flingor så är blodsockernivån relativt hög ändå. Ost- & skinkskivor finns inte. Man har förstått för länge sedan varför stordelen av befolkningen här är överviktig, och då menar jag inte bara några extra valkar lite här och där...

Hur som helst så blev dagens utflykt - Mall of America !

Vi hängde på låset kl 10.00 och ca 6 timmar senare var vi nöjda - för idag :)

Håkan och farsan åkte hem till Brad och de fick en guidad tur på UPS, en stor Speditör i USA. De fick se hur alla paketet hanterades och slussades ut i staten på bilar. Bev kom till oss på hotellet och vi drog på lite seightseeing i Eagan.

2008-09-08T22:39:00.001+01:00

Mor och far har börjat bryta på amerikanska - det är nog bra att det bara är ett par dagar kvar till hemresan :)

Ankommer Minneapolis

Farsan vid ratten.

I converse-butiken

På ett cafe i Albertville

Anländer Minneapolis och gjorde en avstickare till en Outlet i Albertville, här var det shopping i 100 knyck så mamma nästan släpade sig fram till bilen - av trötthet.
Håkan handlade en nice resväsa med zebra-mönster.

2008-09-08T22:31:00.000+01:00

Lappen med namnen på Inger och Per Göran - världen är bra liten !!

Vi skickar den med Margaretha när vi kommer hem så förmedlar hon den till Er.

2008-09-08T12:50:00.001+01:00

Vägarna var så breda och ingen mer än vi var ute och gick...

Det var lite svårt att ta sig över gatan

Shopping-bild

Kontakt med omvärlden

Dag 6

Igår anlände vi till St Cloud. Hotellet var helt OK men deras restaurang var en katastof, de missade både det ena och det andra, glömde tom att vi var 4 som åt, de kom in med 3 portioner... Hur som haver så var det mest shopping som gällde.

Imorse drog vi vidare ner mot Minneapolis, lite surfande först förstås.

Resans 3 bästa tillhörigheter -

* GPS = "vår högra arm"
* Vår bärbara dator = kontakten till grabbarna där hemma och Sveriges nyheter

* Skinnjackan = ingen värmebölja här inte...

2008-09-07T12:12:00.002+01:00

Olof Öhman med sina föräldrar och syskon

Jag överlämnar kortet på Olof Öhmans föräldrahem i Näsviken

Vi gav Kenshingtonmuseet vårat orginalvykort fr 1915
De hade ju bara en kopia...

Museet

Runstenen

Dag 5

Gårdagen gick för fort, vi återvände till Kensington museet och överlämnade fotot på Olof Öhmans föräldrahem i Näsviken. Julie som jobbade där vart blev otroligt tacksam! Hon berättade även att hennes förra mans släktingar var släkt med Öhman, nu var hon omgift till Blank och denne man hade också anknytningar till Hälsingland, ja vad säger man.

Minnesota är som att komma till ett annat Sverige på något vis....

På museumet fanns även en fotostat kopia på huvudgatan i Alexandria i början på 1900.

Vi gav henne vårat vykort i orginal, skrivet av Anders/Andrew hem till Erik i Forsa 1915. Mamma tyckte absolut vi skulle skänka det - varför ska det ligga hemma på Näset och damma i ett fotoalbum, det finns flera :)

(Tog ett kort så vi kommer ihåg hur det såg ut, se ovan)

Efter lunch på B Michael D - toppenbra matställe, for vi vidare ner mot St Cloud och hittade en galleria med många butiker och bra priser, himla roligt att handla då märkes-skor och kläder kostar hälften mot för hemma. Vi bokade två rum på Holiday Inn. Inget fel på hotellet men deras restaurang (Legend grill & Bar) var skandal. Pappa fyllde år idag och mamma bjöd på middag, de missade att farsans skulle ha mat och glömde sedan både det ena och det andra. ... som kompensation halverade de notan men vi morrade rejält....

2008-09-06T11:28:00.002+01:00

Kyrkogården i Evansville

(här finns gravar med namn såsom Larson och Olosn)

Bev´s fina kärra!

I köket hos Diane

Diane fick en fin linneduk av mamma

Jeffrey hade rejäla maskiner

Här bor Bev´s son Jeffrey och hans familj

Hemma hos Bevs syster, Diane, hänger Andrews målade tråg över barndomshemmet i Forsa

Släktingar runt bordet

Rester från Olofs gård

Olofs gravsten

Dag 4

Världen är bra liten - Bev har tidigare berättat för mej att hon varit på barndop över sitt första barnbarnsbarn, där träffade hon en kvinna som heter Hanna och hon var också gammelmormor till detta barn (fast på faderns sida). Bev berättade om vårat kommande besök från Hudiksvall och Sverige och kvinnan jublar och säger hon också släktingar där -

Igår fick vi en lapp med namnen och Håkan tyckte sig känna igen dem.... Hör och häpna, vi mailade hem till Svedala och det var hans mammas kusiner !!

Otroligt!!

Idag styrde vi kosan mot sydväst och åkte på landbygden ner mot Alexandria och Evansville. Jag och mamma åkte med Bev och grabbsen i den andra. Att prata engelska har varit lärorikt och kul men ack vad det tar på krafterna (man har börjat tänka på engelska...)

Man är ju inte proffs heller men man måste strunta i att man i att man säger lite fel, glömmer något ord eller så. Men de är så imponerande ändå att vi kan ett andra språk!

Så kom vi äntligen fram till målet med resan - Evansville, platsen där Forsapojkarna levde och skapade nya liv.

Tyvärr finns det just inget kvar av Olofs gård, de nya ägarna har under årens lopp har varit dåliga på att underhålla stället - men platsen är ju ändå detsamma.

Vi besökte Christina Lake Church (den nya) och fann Olofs grav och alla övriga släktingar.

For därefter hem till Bevs syster. Där satt alla samlade, även deras Bror med fru.

Dottern kom också förbi och sade hej innan vi snabbt skyndade vidare.

På väggen hängde ett gammal målat tråg som var Andrews, platsen är från barndomshemmet på Näset

(Sven-Olofs gård)

Korta stopp och sedan vidare till Kenshingtonstenen och dess museum.

2008-09-06T03:13:00.000+01:00

Bev & Don

Här tittar vi på gamla kort över våra släktingar
Hotellet i Duluth

En HALV portion äppelpaj med lite glass :)

Jag, mamma och Bev på väg uppför trappan i fyren

Gooseberry Falls

Utsikt över Duluth

Vår GMC

Dag 3

Efter frukosten (som verkligen är lite udda och rolig med amerikanska våfflor & flytande sirap, juice och en hel uppsättning av munkar) tog vi den fläskiga kärran och drog mot Duluth. Resan tog ca 2 timmar och vi är alla fascinerade över att vyerna och att naturen ser precis ut som hemma.

Man förstår varför Emigranterna bosatte sig här.

Duluth är en stor hamnstad med Superior Lake som via flera större sjöar förgrenar sig ut i Atlanten. Vi bodde på en toppenhotell med utsikt över vattnet, så himla fint, se bild.

Pga den låga dollarn är det också ganska billigt, ett 5 stjärnig hotell kostar drygt 800 kr /rum.

Trådlöst internet och toppenservice!

Tyvärr hann vi inte se så mycket av själva staden men sevärdheterna var helt OK.

Vi åkte alla 6 i vår bil upp till Split rock lighthouse , idag en fungerande fyr där vi stegade uppför i en smal, ringlande järntrappa. Därefter åkte vill till Goosberry Falls, ett vacker vattenfall - man nästan förväntade sig att några indianer skulle smyga ut på klippkanten....

Man är verkligen duktig på att bevara den gamla tekniken i detta land.

Jag måste också säga, under de turer vivarit på, där andra varit högljutt imponerade över gamla saker som visats, tex stykjärn, gungstolar i trä, symaskiner, trälådor etc Men DET är vad vi svenskar är duktiga på att bevara - saker och ting som vi fortfarande har på vindar och uthus och i våra hem.

Att äta här märks knappt i plånboken. Idag var vi 6 vuxna som åt en rejäl middag (OBS att OM man skall ha normala portioner som hemma i sverige måste man påpeka att man enbart vill ha en halv portion, det räcker och blir över, jag lovar!) Vi drack öl och vin och kalaset slutade på 500 kr - inkl dricks på 60 kr.

2008-09-05T01:28:00.002+01:00

Vilhelm Mobergs statyn

Mamma i Chisago City

Don och Sally framför Kristina och Karl-Oskars hus

Hela ligan - Pappa, mamma, Håkan, jag, Bev och Don framför Hälsingeskylten i Kyrkan

Håkan på hjulångaren, här kom emigranterna från skandinavien till Tailor Falls.

Pappa, Don och Sally, i väntan på ombordstigning.

Dag 2

Så blev det morgon igen och Bev och Don hämtade oss på hotellet, resan gick upp genom Minneapolis till de gamla svenskbygderna där vår "svensktalande" (jo tjeeeenare ) guide väntade, hon hette Sally. Hon kunde enbart några enstaka glosor såsom kallt och varmt, litet och stort etc . Den utlovade bussen fanns inte heller ....hon stod där vid vägkanten och såg glad ut ändå - och lite sarkastiskt jämförbart med GPSen - stenkoll, japp!!

Hur som haver, vi åkte i våra 2 bilar och jag hoppas pappa förstod ändå vad som sades eller inte sades. Vi hade ändock jättetrevligt och har fått sett otroligt mycket. !! Bev var besviken och tyckte verkligen inte att det här höll måttet.

OCH att visa oss svenskar ett "svenskt staket" som INTE var en fastbandhage eller liknande OM ni trodde det - nix det var något hemma-bygge hos Sally av typ flytvirke i någon variant på staket. V höll oss för skratt många gånger! Vill ändå nämna att vi var otroligt nöjda med dagsturen och ett äventyr att rekommendera.

2008-09-03T10:17:00.002+01:00

Inflygning mot New York

Bevs son Brad och hans fru

Mor, far, jag och Bev framför hotellet i Eagan

The American dream

Vy av New York, Empire state Building

Vi är framme! Startade med en natt på Rest & fly på Arlanda, dåligt med sömn för alla utom Håkan förstås. Sedan påbörjades resan - och snart nog märkte vi på att det var till USA vår resa gick, redan vid incheckning på Arlanda kom tusen frågor -"vem har packat era väskor, har ni haft uppsikt på den, vart har den varit de sista dagarna, NÄR packade ni väskan?" ...
Nåja, vi svarade snällt på allt och efter viss väntan, flygresan till NY, lång väntan igen och vidare till Minneapolis så var klockan vid midnatt (svensk tid) när vi hämtade ut hyrbilen på Lindbergsterminalen.
Här var hon bara ca 17.00
En fläskig GMC suv, Håkan placerades vid ratten och den inhyrda GPSen (som vi döpte till Sally, det framkommer senare varför...) hade snart förtjänat sitt syfte. Utan den hade vi inte hittat till hotellet de första timmarna, det kan vi nog intyga alla fyra!

Snart kom vi till hotellet i Eagan och där väntade Bev. Vi bytte presenter med varandra och redan där slog jag på reserven - trött som få och taskiga blodsockervärden. Men bara å bita ihop och stå ut några timmar till. Strax därefter kom Bevs son Brad och hans fru. Här praktiserades vår engelska på högsta nivån.

Kl 21.00 (eller så kan man påstå att våra kroppar trodde det var 04.00 på morgonen drog vi på något som liknade MC Donalds. En timme senare slockande man direkt.

När vi vaknade igen (några timmar senare) sov amerikanarna fortarande sött...jetlag :)

Tyvärr har pojkarna problem därhemma, säkringarna går en efter en. Vi har ju elektriker där hemma om dagarna som ska göra sitt jobb i det nya garaget, de verkar inte ha full koll, morr!!

2008-07-04T21:32:00.000+01:00

Minneapolis!

Planerna äro -
Ankommer Minnepolis den 2 sept. Vi hämtar ut vår hyrbil på flygplatsen och letar oss till hotell Holiday Inn Express i Eagan, ca 15 min från flygplatsen.
Dagen därpå, kl 07:15 hämtar Bev och Don oss på hotellet och vi åker samtidigt upp mot Chisago City. Med vår svensktalande guide (Sally) besöker vi de vackra svensk-bygderna med bla Vilhelm Mobergs statyn, Karl-Oscar och Kristina från Duvemålas hus och får dessutom en härligt lunch och tur på denna fantastiska hjulångare, en liten förnimmelse av Huckleberry Finn kanske (för er som såg de filmerna).

Färden planeras vidare mot Duluth med en övernattning efter vägen i en annan svenskgrundad ort, på American Inn, North Branch.
Dagen därpå styr vi kosan mot Duluth och bor vi på Canal Park Lodge, se bild

Nästkommande dag vänder vi tillbaka och tar av mot Alexandria och besöker den berömda Kenshington-stenen. En hel värld har skapats kring detta fynd, här kan du vandra runt på den exakta platsen (numera en park) och dessutom inhandla souvenirer tex. t-shirt, muggar och små kopior av runstenen. Se deras hemsida, http://www.runestonemuseum.org/
Visste ni förrästen att föräldrarna till bonden Olof Öhman, han som fann den gamla runstenen på sin åker där borta i staterna (se bild nedan) var tidigare bosatt ute på Storön i Forsa - där har vi vår stuga! De flyttade sitt boningshus från Storön till Långby i Näsviken innan de emigrerade till Mínnesota, denna byggnad står fortfarande kvar och kallas för Ögården. Huset håller man idag på att renoveras till dess ursprungliga skick, se bild.

Se även bild från Storön där huset tidigare var placerat (logen, till vänster , och en annan av byggnaderna, numera stuga.)

I Amerika tog Olof efternamnet efter sitt ursprung ( mannen från Ön = Öhman).

Byn med stort B blir naturligtvis Evansville, platsen där våra Forsapojkar slog sig ner och köpte sina gårdar. Där byggde de byns kyrka och där ligger Anders och Olof begravda. De två andra bröderna, Erik (min pappas farfar) och Lars, återvände till sin hemby Forsa efter många år i Amerika, dessvärre träffade de inte Andrew (Anders) och Olof mera.

Anders led ständigt av hemlängtan och lovade att återvända på äldre dagar efter att han sålt sin farm. Men pga hälsoskäl blev hans önskan aldrig uppfylld, han sa "-Kommer jag hem till Mikje-Näset igen far jag aldrig därifrån..." Olof och Anders (Andrew)

Läs lite om deras livsöde nedan i vår blog.
Tänk om de visste - att drygt 100 år senare kommer vi...och hälsar på.....

Dag 3 åker Bev och Don hem till sig, vi fortsätter vår resa i Alexandria, St Cloud etc. Vi bokar hotell under resans gång och hoppas innerligt att detta blir en resa värd att minnas !
Våra 3 sista nätter är bokade på Hotell Days Inn by Mall of America. Här ligger Amerikas största köpcenter med 500 butiker, ingen moms på skor och kläder. Inta shopping position :)

2008-07-04T20:59:00.000+01:00

"Brandt-Olle" - Fader till syskonen Olsson
Det var en gång….
Året var 1892. Det var bistra tider i Sverige, folkmängden ökade tack vare att läkekonsten blev betydligt bättre. Man hade bättre hygien, man åt bättre och fred började råda i Europa. Vart skulle alla människor ta vägen? Bara den äldste ärvde gården av föräldrarna, de andra barnen fick klara sig bäst de kunde, alternativen var att emigrera eller söka sig till industrin. Men industrin växte inte lika snabbt som befolkningen. Amerika blev alltså räddningen för många i Europa under slutet av 1800 och början av 1900-talet. Bara från Sverige emigrerade ca 1 miljon till Amerika, där väntade stora, tomma slätter. Det lockades med gratis jord och åkermark och rykten om att finna guld stora som klippblock blev många och överdrivna.
Det var bara ca 200 000 som återvände….
Man vill på senare dagar påstå att Sverige "tappade" då sin bästa och mest kreativa arbetare.

Vid den tiden bodde Olof och Cecilia med sin 7 barn på en gård på Näset i Forsa.
Olof som blivit 18 år hade bestämt sig för att söka lyckan i fjärran land, Amerika var målet.
Per som var 20 år och äldst, blev hemma för att så småningom ta hand om gården.
Då var Lars 17 år, Erik 15 år, Märta 12 år, Magdalena 9 år och Anders bara 6 år.

Olof anlände till Jonas Johnsons gård 1892, nära Elbow Lake i Evansville, Minnesota.
Just detta år emigrerade 45 504 st från Sverige till Amerika. På Internet fann jag 3 st
Olof Olsson på passagerarlistorna över de som ankom New York detta år.

Året därpå 1893 anländer även brodern Lars men återvänder till hemmet i Forsa 4 år senare, 1897. Han var en riktig kraftkarl och av kärnfriskt virke. Nästan varje vinter låg han i skogen och körde (även när han passerade 80 år fanns inte viljan att dra sig tillbaka från åker och äng.) Han gifter sig med Anna 1899 och övertar samtidigt sin makas föräldragård på Näset.
Barnbarnen Märta och Astrid berättar från Lars äventyr i Amerika, hur svenskarna titt som tätt blev besökta av Indianer. För att de skulle vara lugna och snälla skulle de ha sprit. En dag var Lars ensam ute på traktor långt hemifrån när han mötte en grupp indianer, ingen sprit fanns i traktorn...rädd för sitt liv gav han dem en flaska olja och flydde sedan hemåt i brådrasket !

Olof jobbade vidare på J Johnsons farm fram till dess att han gifte sig år 1900 med Maria Larson Olsson (född 11 nov 1882). Han köpte då sin blivande svärfars gård, nära Christina Lake Church (Melby) i närheten av Evansville, MN. Svärföräldrarna fick bo kvar där så länge de levde, de var musikaliska, sjöng och spelade ofta och gärna. Olof och Maria fick 6 barn .

1901 reste Erik, 24 år, till Amerika, detta år emigrerade endast 24 616 st. Han skrev dagbok och här följer hans reseberättelse:

”På året 1901 den 23 maj reste jag till America. Lämnade Näsviken den 23 kl half 10. Kom fram till Stockholm samma dag på kväll kl 10 efm. I Stockholm var jag i 3 dagar. Den 26 kom jag till Göteborg på efm.
Från Göteborg reste jag den 29 kl 1 efm. Ankom till Qvinston, England den 31 kl ½ 4. Resan över England tog 6 timmar, i Liverpol var vi runt 15 timmar. Avgick från Liverpol den 1 juni kl half 5 efm. Ankom till New York den 8 juni, avgick därifrån på kvällen kl 8 samma dag, då fick vi åka på tränet (tåget har vi gissat ut)
Anlände Evansville den 11 juni kl ½ 4 efm. Detta är min Amerikaresa / Erick Olson, Evansville

I hans dagbok står också att läsa, skrivet av hans brodern Olof:

”Väl några år har gått sen jag lämnade mitt hem, långt upp i Hälsingland vid Sveriges östra gräns. Hvad mark är endast skog, land med sjöar härs och tvärs. Men aldrig skall jag glömma, den arla morgonstunden. Den sista avskedstimma. I hemmets famn så huld. För ut i världen vida jag skulle mig bege, att där min lycka söka och världens storhet se. När jag då sista steget ur stugan skulle ta, af oro sorg och smärta, ett avsked tog af Far och Mor.
Som stod med sorgsen blick när näst det äldsta barnet från hemmet gick, som mer de tänkte aldrig få se. Till landet uti western. Min kosa blev nu satt, det litet hvar sig tänker, att samla hjordisk skatt. Men i de flesta fallen misslyckas och en hvar.Olycklig är den tanken, ty sällan stora rikedomar man ej fägna kan. Men lika väl jag tycker detta land är gott, fast ej de stora herrarna jag tåla kan så bra. Men uppe kullen uti nord jag aldrig kan det glömma. Ty där min vagga stod. Och arton år det flöto, af mina bästa år. Hur glad och nöjd jag lekte i sorglös ungdoms vår. / Skrivet den 15 juli 1901
Evansville i Minnesota. En dag som jag var ofärdig.”

På nästa uppslag står: ”Broder Olof död den 6 dec kl 4 på morgonen 1929 i en ålder av 56 år”

1909 återvände Erik till Näset, Forsa:

” Åtta år senare i Amerika. Min återresa till Sverige.
Den artonde maj år 1909 reste jag ifrån Evansville, som sagt en resa till old Sweden.
Kom till Myls först och där stannade jag en dag och var där i sällskap med N. Forsman.
Sedan fortsattes resan till Chicago i sällskap med några bekanta kamrater och flera vänner fick vi under resan. I Chicago stannade vi i blott två timmar, sedan fortsates resan igen för målet New york, kom till nämnda stad kl half 6 den 21 maj. Där blev vi intagen på hotel öfver natten och kl 8 påföljande morgon fick vi gå ombord på den store ångaren Carmania (ordet Maritana el Masitana är överstryket) och kl 20 min till 11 afgick båten ifrån New York.
Vi fick då afsked säga till det stora landet i väster.
Och nu befinner vi oss på den stora Oceanen och här blåser vinden frisk. Det blåser tämligen hårt de första två dygn. Vi har nu kommit till den 25 och idag är vädret utmärkt vackert.
Onsdag 26 är det lite regnigt men vädret är gott ändå ty det är ingen vind.
Maj 27 vi har äfven idag fint väder. Det är liksom dimma över sjön så båten går sakta men det varar blott några timmar.Maj 28 har idag också utmärkt fint väder med solsken och förlig vind.
Maj 29 har idag lika fint väder som igår. Kl 11 på kvällen kom vi fram till Qvinston och där stanna båten i omkring en timma sedan fortsattes färden igen.
Maj 30 söndagsmorgon, vädret utmärkt vackert och mycket båtar ser vi runt där vår stora båt ilar fram. Kom fram till Liverpol kl half 3 em afgick därifrån samma dag kl 5 med tåget över England, vilket tog oss i 4 timmar, namnet på järnvägen som vi åkte över England heter
Langashire Yorkshire railround. I Hull stanna vi blott omkring en timma så var vi åter ombord på ångaren Aristo för målet Göteborg, Sweden.
Maj 31 vädret mulet men på samma gång bra ty det är ingen vind, vi befinner oss nu oss på Nordsjöns böljor.
Juni 1 vi kom idag fram till göteborg kl 12 resan var mycket fin öfver hela nordsjön.
Juni 2 kl 7.20 på morgonen reser jag på tåget upp till stockholm ankom till kl 6 em. I Stockholm stanna jag i ett dygn.
Juni 3 reser jag till Ljusdal och där fick jag vänta i tre timmar på tåget som gick ner till Forsa station.
Juni 4 kom jag till Forsa, sedan vandrade jag landsvägen hem till mikje, där mina föräldrar lefver och där min barndomsvagga har stått. Detta är min förnämsta af min hemresa.
Erik Olson, juni 10 – 1909
Amerika – Sweden”

Väl hemma träffar han Elin och de gifter sig 24 dec 1910. Sonen Olof föds den 27 maj året därpå, han blev den jag kallade min farfar.

1910 reste Anders, 25 år gammal till USA och bodde tillsammans med Olofs familj fram till dess att han gifte sig med Clara. De flyttade då till en egen gård ganska nära Olof och hans familj. Anders antar namnet Andrew, han är en skojfrisk och positiv person. Inte en s k jordbrukare utan lever lite för dagen och tycker livet skall vara roligt. De får sonen Wallace, född 1923 + död 1992.
Anders hemlängtan var och förblev stor - hans dröm att återse barndomshemmet på Näset förblev bara en dröm. Han trodde heller inte att han skulle återvända till USA om den blev verklighet….Hans planer om att resa hem till Sverige efter att han sålt gården kunde inte heller infrias pga sin dåliga hälsa.
Ett stående utryck från honom var ”– Men kan du begripa”. Något som hans amerikanska ättlingar använder sig av fortfarande….

Olofs gård var stor och kyrkan erbjöds att hålla sina tjänster där. När man till slut byggde Christina Lakes kyrka var Olof och Andrew de som hade huvudansvaret för bygget.
Den 23 juli 1915 dör Maria (hon tar sitt eget liv och skjuter sig själv) då var deras yngsta dotter Linnea (Bevs mamma) bara 1 år gammal. Andrew hjälper sin ensamstående bror och dennes barn så gott han kan. Olof gifter sig en andra gång med xxxxx
Olof som sedan länge var en trogen medlem av kyrkan, jobbade många år på kyrkans kansli och tjänstgjorde även ”on the Kron School Board”.
29 nov 1929 kl 04.00 dör Olof I en ålder av 56 år. Tillsammans med sin fru ligger de nu begravda på Christina Lakes begravningsplats, ca 2 mil från deras gård.

Där ligger de flesta av Olofs släktingar. Kyrkogården är vacker och Olofs barnbarn Bev och hennes familj sköter om dess gravar.
Bröderna Olsson var väldigt långa, stiliga och trevliga män.
I alla fall var det något som Andrew alltid berättade för Bev och hennes syskon.
De älskade Andrew väldigt mycket, han var som en farfar för dem alla.
Olssons var också musikaliska, väldigt talangfulla inom snickerikonsten, de lagade klockor och jobbade hårt inom skogsbruket. Det erbjöds mycket jobb i skogarna runt Duluth vid den tiden.
***************************************************************************